Koidammen

Här finner du lite smått och gott att läsa om. Det huvudsakliga är våra katter, sedan har maken o jag även gemensamt intresse i vår trädgård och i vår Koidamm. Själv sysslar jag med silversmide. En rolig och fängslande hobby som du kan läsa om här.

Tätningsstrapatser

Alla, som har hållit på med dammbygge, vet att det kan vara besvärligt om man inte är noggrann med tätningen. Det fick maken och jag erfara.

Vi fyllde alltså på tanken med vatten, bara en liten bit upp till att börja med. Maken klättrade ner i gropen och kände på kopplingarna. Allt var ok. Vi fortsatte att fylla ända upp och vips började det att läcka i en av kopplingarna i botten på tanken. Det blev att pumpa ut alltihopa igen. Marken svalde faktiskt allt utan knot. Ibland kan det vara en fördel att solen har gassat veckor i sträck.

Mellansonen kontaktades den här gången för att hjälpa till och han klättrade ner i tanken och höll emot medan maken bankade på ytterringen på kopplingen från utsidan av tanken. Det hör till saken att det var ganska blött där han stod medan sonen hade det relativt svalt där han satt och dessutom torrt.

Kopplingen fixades, gjordes ren i gängorna förseddes med gängteip och skruvades dit igen. Vi fyllde återigen med vatten, men vis av skadan så fylldes tanken bara upp en liten bit, strax ovanför kopplingarna.

Har du hört om alla tings djävlighet? Vi drabbades av det. Nu läckte det i båda kopplingarna, vad nu göra? Mellansonen kontaktades igen och allt skruvades bort ännu en gång, men denna gång så införskaffades gammaldags lin och allt gjordes enligt regelboken, dvs. lin och rörkitt.

När gängorna rengjorts ännu en gång, sattes linet på plats och rörkitt smetades på och så var det skruvning från ut och insida igen. Vi lät det hela stå för sig självt några timmar, sedan fyllde vi upp över kopplingarna igen. Vi höll andan när maken klättrade ner för att kolla. Torrt? Ja, det är torrt.

Vi fortsatte att fylla och proceduren upprepades. Torrt? Ja, det är torrt. Vi väntade några timmar och kollade igen. Nu äntligen kunde vi fylla klart.

Är den verkligen tät? Maken tror inte sina ögon.

Nu återstod det att fylla igen hålet med jordmassorna igen. Jag hjälpte till med ungefär 12 skottkärror sedan ville min dåliga rygg inte var med längre så maken fick göra grovjobbet. Han slet verkligen i hettan. Men nu är fyllningen klar och det återstår att vänta till nästa år (2009) så att massorna hinner att sjunka och vi kan fylla på med mer jord och slutligen med lite sand på toppen.

Vi har vidtalat en murare som skall komma till våren och mura runt tanken så att den kommer att se ut som en gammaldags önskebrunn.

© Gunilla Hallgren, 2010