Silversmide i Västerås del 1

Mitt första smycke

Vi fick i uppdrag att rita ett initialsmycke. Alltså ett smycke som består av ett par bokstäver. Låter enkelt eller hur, men var finns fantasin när man mest behöver den. Visserligen fick jag en hjälpsam hand från Anna, en kurskamrat, men ändå kändes det alldeles tomt i knoppen på ideer. Kvällen gick och inget förslag kändes rätt.

Materialkännedomen är ju lika med noll när man inte har arbetat i silver förut och Sivert, vår kursledare, försökte lite diplomatiskt förklara att flera av förslagen jag hade gjort inte gick att klara av i detta stadium.

Kvällen led mot sitt slut och varken Göran eller jag hade något bra förslag att komma med. Vi fick hemläxa.

Hur gör man då?

Jag har finslipat på ett förslag som jag åstadkommit på första lektionen och jag har även en massa andra förslag på initialsmycket. Det framstår snart att mitt första förslag är det bästa och kanske också det lättaste att genomföra.

Jag klipper ut min mall, som jag ritat på vanligt papper, med några millimeters marginal (syns tydligt på bilden ovan). Varför förstår man när man skall börja såga.
Jag teipar noggrant fast mallen på plåten som är 1,2 mm i tjocklek. Det är viktigt att mallen sitter fast hela tiden.

Smycket får fel proportioner om mallen far hit och dit på plåten (det blir även en massa efterarbete). Man skall teipa fast mallen allt eftersom man sågar.
Plåten är belagd med en skyddande plasthinna som inte skall tas bort. Den skyddar mot repor. Plasten är det sista man tar bort, när smycket skall finputsas.

Guldsmedssåg ( se ovan).
Så börjar jag såga. Lite trixit är det, men eftersom jag har använt såg tidigare, och Sivert korrigerar min handföring efterhand, så fungerar det bra till slut. Sågen skall hållas lodrätt när man sågar annars går bladet av och kanterna kan bli fula.

När man kommer till hörn måste man börja vinkligen av sågen lite efterhand, inte tvärt, då går bladet också av. Jag gjorde bara av med ett sågblad på hela tiden. Det fanns "någon annan" som konsumerade åtskilliga blad, jag nämner inga namn.

Smidet fortsätter

Denna lektion ägnades åt att polera smycket och löda fast ett hänge.

Poleringen har sina sidor. Man måste hålla i sitt smycket med båda händer och inte slappna av för ett ögonblick. Polermaskinen är ett stort åbäke. Man måste applicera polerpasta med jämna mellanrum så att man inte polerar utan polermedel, då händer ingenting nämligen.

Poleringen är inget för någon som vill vara fin om händerna och ren under naglarna. Man blir ordentiligt smutsig och naglarna har nötts ner till ett intet. Det blir varmt också, jag har fler brännmärken på fingrarna som bevis på det.

Man börjar att polera på kanterna runt om och när kanterna är lena och fina så fortsätter man med plattytorna. Det gäller att ligga i, hålla hårt och trycka ordentligt.

När smycket är riktigt blankt så vidtar lödningen av en ring för upphängningen.

Lödningen går till på detta vis.
Man tar lite flussmedel och stryker på de delar som man skall löda ihop. Det är mycket viktigt att man inte har på för mycket, då kan smycket missfärgat och allt arbete vara förgäves.

Eftersom jag aldrig har lödit i silver förut så gjorde jag misstaget med för mycket flussmedel, och vår lärare uppmärksammade inte detta, tyvärr. Nu sitter jag med ett något defekt smycke. Enligt Sivert kan det gå att rätta till det mesta med att hamra ytan. Vi får se nästa gång.

Jag har börjat på ett nytt arbete.

Jag skall göra ett armband gjort av ringar. Låter enkelt?? Nej det är fel. Det ser enkelt ut, men man får inte in tekniken så alldeles enkelt.

Man fattar ringen med en tång i höger hand. Tången skall vara platt och helt slät i käftarna. Tången skall vara någon millimeter från öppningen och öglan skall befinna sig mitt på tången. Så tar man den andra tången och tar ett tag i öglan mitt emot den högra tången. Låter krångligt, eller hur?

Man vrider nu tängerna så att man ser öglan uppifrån.
När man har fått ett riktigt tag över öglan så pressar man ihop öppningen, "benen" skall först pressas omlott någon millimeter och sedan dras tillbaka mitt emot varandra. Man skall höra ett litet knäpp om det hela har fungerat.

Ja, jag har heller inte bemästrat detta ännu, vi får se efter nästa lektion.

Ringar och tång

Jag fortsätter med mitt initialsmycke

Jag värmer bort ringen från mitt smycke och filar och polerar bort det fula som runnit ner på smycket.

Nu använder jag en planerhammare. Den är flat på ena sidan och lätt kupad på andra. Jag använder den lätt kupade sidan.
Med denna hammare slår jag lätt på smycket så att det bildas små gropar. Smycket blir hamrat. Jag utför arbetet på ett flackjärn, en bit blankpolerad järn.

Det gäller att inte slå på kanterna, varken flackjärnets kanter eller smyckets kanter, då kan det bli fula märken på planerhammaren och den blir förstörd. Man skall hålla sig på mitten av flackjärnet hela tiden.

Planerhammare och flackjärn.

Man slår med lätta och jämna slag och man hoppar med hammaren över stora delar av smycket på en gång. Detta för att få ett jämnt resultat.

Sedan polerar jag igen och löder fast ringen för kedjan. Smycket får därefter gå i en trumlare. Ja, det är rätt stavat det heter trumlare.

Här är det färdiga resultatet. Det får duga. Jag är i alla fall ensam om detta smycket, ingen annan har något liknande. Designen är min, bara min.

När mitt första smycke var klart satte jag mig med mina ringar igen. Nu börjar det fungera ganska bra, det klickar när det ska och ringarna blir helt runda och de följer efter varandra som de ska.

Visst är det kul att det fungerar men jag tror inte att detta med ringar är något för mig. Det är ju trots allt ett halvfabrikat som man sätter ihop. Jag vill göra orginalsmycken som jag själv har designat.
Design Gunilla eller något liknande.

Nu har jag fått en idé

Nu har jag gjort klart mitt armband. Jag fick lägga till några ringar för att få det så löst som jag vill ha det.

Jag har skissat på ett halsband med mina gamla örhängen som modell.

Mina gamla örhangen.

Hoppas att jag kan fixa det hela såsom jag har tänkt. Det är långt från tanke till färdigt arbete.

Jag börjar med att såga till lagom stora bitar av silvertråd. Jag har valt 0,5 mm resp. 0,3 mm. 0,5 mm tråden för själva halsringen och 0,3 mm tråden för de små krummelurerna.

Silvertrådarna.

Jag använder en rundtång till att börja med och går över till en flacktång senare.

Rundtång

Det är ganska tungt för händerna och jag får göra paus lite då och då för att klara det hela.

Det färdigsnurrade krummelurerna innan jag hamrat dem.

Arbetet med halsringen fortsätter

Jag bytt grovlek på min halsring. Ett beslut som jag nästan ångrar. Ja, jag säger nästan ångrar, då den grövre ringen är mycket svårare att arbeta med, med mina försvagade muskelkrafter. Å andra sidan kommer resultatet att bli mycket bättre.

Jag började med att glödga ringen. På ett ställe blev det nästan för varmt men det gick bra. Blir det för varmt så smälter silvret och det vill man inte att det skall göra. Efter glödgningen blir silvret svart och fult men materialet blir mjukt att arbeta med.

Efter det formade jag ringen så den skall passa runt halsen. Mina kurskamrater hjälpte mig med smakråd. Man tar ringen mellan händerna och böjer sakta. Man måste hela tiden byta grepp så att rundningen blir jämn. Vinklarna längst ner på ringen tar man hjälp av ett skruvstäd för att få till. Det är ganska pillrigt att få de båda vinklarna lika stora och dessutom få "benen" lika långa. Allteftersom man arbetar med silvret efter glödgningen blir det hårdare och hårdare.

Så blir det dags för hamringen. Den går till lika som jag beskrivit i tidigare lektion när jag gjorde den andra halsringen. Det sista jag gör med halsringen denna gång är att forma den tredimentionell d.v.s. forma den så att den ligger fint i nacken och rundar sig över bröstkorgen. Gör man inte detta petar halsringen ut både här och där.

Så här ser ringen ut nu.

För att fästa "snurrorna" vid halsringen måste jag tillverka små tuber av tunn silverplåt. Jag sågade till dessa förra lektionen och börjar nu hamra till dem.

Jag börjar med att skruva fast en "skruvmejsel" med rundad topp i skruvstädet (alltså egentligen ingen skruvmejsel ) och hamrar med en plasthammare. Det är bara metalldelen på mejseln som jag skruvar fast. Så håller jag min lilla plåtbit runt mejselns "hals" och slår med en plasthammare samtidigt som jag försöker hålla biten helt vågrätt.

Plasthammare

Tuberna tillverkas

Håller man inte vågrätt så förskjuter sig ändarna och cylindrarna blir sneda. Det var det som hände mig. Alltså merarbete. Jag höll så hårt i silverbiten att jag spräckte en blodåder i tummen. Det gör ont. Jag alternerade mellan skurvstädet och en träkubbe i min jakt på de perfekta cylindrarna. Trots att plåtbiten (silvret) är tunnt så är det svårt att få fason på biten. Ändarna bara spretar åt alla håll. Jag fick ge upp denna kväll. Jag börjar med nya fräscha krafter nästa lektion.

Nedan ser man tydligt att ändarna inte har fallit på plats och att skåran emellan inte är rak. Rundningen har jag fått till bra tycker jag.

Jag börjar med att snygga till mina tuber, så att de blir jämna. Nu är det dags för lödning, men först måste man smeta på lite flussmedel.

Det vita längst ut på tipparna är flussmedlet. Det fungerar ungefär som klister när man har värmt sitt arbete och lagt dit lodet. Lodet är silvertråden som skall smälta och ge en osynlig skarv.

Jag värmer på smycket där jag lagt på flussmedel. Flussmedlet skall koka bort.

Här har jag satt på tuberna och fixerat krusidullerna på plats. Jag fick ta små bitar av silvertråd och fylla hålrummen i tuberna med dem. Så på med flussmedel igen och värma och värma och värma. Till slut är det så varmt att lodet smälter och rinner ner i tuberna.

Det är mycket att tänka på när man löder. Dels skall lågan vara på rätt plats hela tiden och dels skall det vara rätt del av lågan som man använder, dvs tippen av den blå delen. Med andra handen skall man så föra dit lodet i rätt ögonblick och i rätt mängd. Förutom att man skall hålla reda på att lågan är på rätt plats så skall man se till så att den inte vandrar iväg och värmer andra delar på smycket som inte för tillfället skall lödas.

Vi har rätt trevligt på våra silverträffar och det finns gott om tid att samtala om ditt och datt.

Här har några kursare kommit i samspråk om smycketillverkning.

Halsringens färdigställande

Efter förra lektionen tog jag hem min halsring för att kunna slipa och putsa på den hemma. Tyvärr märkte jag då att en av "krussidullerna" inte satt fast, så denna lektion fick jag börja med att löda.

Sedan vidtog slipande och putsande. Lite pilligt faktiskt eftersom jag inte kunde använda pustmaskinen på "krussidullerna", de är alltför mjuka och skulle inte klara av en sådan behandling. Jag använde också en liten tandborste för att komma åt.

Halsringen färdigputsad och klar.