Silversmide i Uppsala

Hos Fernando i Uppsala

Jag har börjat i Uppsala i stället för Västerås. Jag kände att jag behövde få lite nya vinklar på mitt silverarbete, så därför gick jag ut på nätet och sökte andra kurser.

Jag hittade Fernando Fabris på Studiefrämjandet i Uppsala, men han håller även kurser i egen regi. Vill du komma i kontakt med Fernando Tryck här

Redan första dagen kände jag att jag gjort rätt. Fernando frågade om han fick komma med ett förslag när jag höll på med mitt första arbete, en brosch. Det fick han naturligtvis. Det var ju det jag ville, lite input från en som kan yrket.

Jag vet vad jag vill åstadkomma men kan inte alltid översätta mina planer till det praktiska eftersom jag ju saknar tillräcklig erfarenhet och inte vet vad som är möjligt att göra.

Här sitter några förväntansfulla elever. Vår lärare ser du längst bak till höger.

Vi är sammanlagt 6 elever varav 3 av oss har tidigare erfarenhet. En bra blandning tycker jag. Det nya med denna kurs är att det finns 2 killar med, vilket ju livar upp det hela.

Jag börjar på en brosch

Jag hade bestämt mig för att göra en brosch. Som vanligt ritade jag upp mitt blivande smycke på papper och klippte ut den med en liten marginal.

Jag manglade min silverbit i handvals (Se Nedan!) och med en bit virkad duk emellan och fick ett fint mönster i plåten.

Sedan sågade jag ut delen på ett sågbräde. Fernando kom med förslaget att jag skulle såga ett hål, vilket jag tyckte var ett mycket bra förslag. Se nedan! Jag kommer att fylla detta hål med några silvertrådar lite senare.

Därefter filade jag kanterna. Först de raka kanterna och sedan filade jag lite på framsidan av smycket för att åstadkomma en lite avrundad kant.
Så var det dags att lägga det blivande smycket i syra. Tyvärr var syran för svag denna gång så resultatet blev inte som förväntat. Silvret skall bli vitt och inte som ovan.
Jag kommer att börja med att lägga det i syra nästa lektion.

Syran förvaras i en gammaldags konserveringsburk. Helst skall man ha lite värme under.

Jag börjar kvällen med att lägga min brosch i syran.

Jag fortsatte också med min brosch. Jag lödde fast mina båda stänger, vilket gick riktigt bra.

Jag fick även lära mig en annan finess som jag heller inte kunde tidigare och det är att man valsar lodet innan man använder det, vilket gör att lodet ligger kvar där man lägger det. Mycket fiffigt.

Så här ser broschen ut idag.

Infattning av sten

I dag skall vi lära oss att infatta en sten och vi började kvällen med att köpa stenar av en stenhandlare. Jag köpte på mig en hel del. Hoppas nu bara att jag blir bra på att infatta dem också.

Vi börjar med att glödga en tråd och valsar sedan ut den på handvalsen. Då och då glödgar man tråden igen för att den skall hålla sig smidig. Jag valsar ut min tråd till 0,3 mm, så att den skall passa just min sten.

När man glödgat och valsat klart till rätt mått, börjar man med att rulla ihop sargen till en liten boll. Se ovan!

Man värmer sedan på hela bollen, kyler ner den i vatten emellan och sträcker ut bollen ett par gånger med värmning mellan gångerna.

Så börjar proceduren med att få sargen att passa runt stenen. När Fernando visade hur man gör så såg det mycket enkelt ut, men i praktiken är det svårare. Jag hade valt en fyrkantig sten och det visade sig vara svårare, precis som Fernando sade. Men varför göra det lätt för sig?

Man börjar på långsidan med den första änden och gör sedan ett 90 graders veck i hörnen med en plattång utan räfflor. Ja det låter väl enkelt, men att få sidorna att bli exakt efter stenens mått är definitivt en utmaning. Jag trilskades med min sarg en god stund och slutänden fick jag ge upp och börja på en ny.

När jag fått sargen att passa till stenen, filade jag kanterna till exakt passform. På tur står nu lödning av de båda ändarna. Lägg på lite fluss och klipp till en bit lod. Placera lodbiten mycket nära kanten som skall lödas och värm på med brännaren. Lodet kryper nu uppåt och lödningen är klar. Jag lyckades denna andra gång och fick det att stämma.

Här är nu min lödda sarg och biten som jag skall löda fast den på.

Här ovan visar Fernando hur det skall gå till när man löder samman sargen och plåten.

Börja med att klippa till små bitar av hårt lod. Pensla därefter på en massa fluss på plåten och sargen, som först slipats i botten för att få bort eventuella föroreningar. Värm sedan allt och lägg ut bitar av lod utmed kanterna och värm ytterligare så att lodet kryper in i skarvarna.

Ja, det är så det skall gå till i teorin, men i min praktik vill naturligtvis inte lodet krypa in vare sig här eller där. Det enda som hände var att allt blev rött. Fernando kom till undsättning och då kröp det rackarns lodet in så snällt.

Min sarg som den ser ut efter en hel kvälls arbete. Inte mycket att visa upp, men jag hoppas att makterna skall vara med mig nästa gång. Nu återstår filning av sargens ytterkanter, vilket jag kommer att göra hemma denna vecka. Jag kommer också att försöka att göra ännu en sarg denna vecka i hemmets stilla vrå.

Lektion 6 - 8. Fjärde terminen.

Denna dag fortsatte jag med en av mina "kistor". Jag lödde fast den på ett armband som jag gjorde förra terminen. Det gick till på följande sätt.

Jag gillrade upp armbandet med öppningen nedåt. Jag tog hjälp att ett par lödblocksbitar. Jag satte sedan på fluss och klippte till lite mellanhårt lod. Eftersom jag redan hade lött "kistan" med hårt lod så skall man nu använda en vekare hårdhetsgrad av lod. Jag börjar värmningen på armbandet och håller på tills hela armbandet är riktigt varmt sedan värmer jag på lodet så att det smälter. Nu är första fasen klar.

Jag vänder på armbandet så att öppningen kommer uppåt, placerar "kistan" under armbandet mitt på, där jag tidigare har markerat mitten. Proceduren med värmningen upprepas med att jag värmer armbandet först och till sist på "kistan" tills jag ser att lodet börjar glittra, då avslutar jag värmningen.

Nu fick jag lära mig en liten finess som jag inte kunde tidigare, nämligen att vänta med att lägga ner mitt smycke i betbadet till det svalnat något. Varför? Jo, annars kan det bli så stora spänningar i materialet att lödningen gå upp och det vill man ju inte riskera. Här ser du armringen med "kistan".